Allra mest glädjande var besöket hos Peking-Mormor, som öppnat nytt i Drottninggatsbacken (tidigare höll hon till i ett hål i väggen längre ner på gatan). Här serveras stora, välfyllda degknyten som påminner om MWF:s favoriter på En ful & en gul. Till det serveras en fluormugg kimchi och en himmelsk, fruktig dippsås. Det finns bara några få sittplatser men är det uteväder finns Tegnérlunden runt hörnan.
Det bestående intrycket från Kina Dumplings på Birger Jarlsg 77 är den extremkitschiga inredningen. Dumplingsarna smakar inte direkt illa, men degen var så tunn att knytena föll isär, varpå måltiden urartade till en tidsödande plockepinnlek.
Sedan sist har även Malaysia på Luntmakargatan gett sig in i dumplingkriget. Deras vegd-umplings är nätta med delikat tifu/grönsaksfyllning men serveras med en lite för sojatung dipsås. Faktumet att vi dessutom fick vänta nästan 20 minuter på lunchen och saknade kimchin gör att vi hellre knatar till Peking-Mormor än går tillbaka hit.
Men MWF:s solklara dumplingfavorit för tillfället är fortfarande Ni Hao.
1 kommentar:
Vi var på Peking mormors i lördags. Själv kommer jag från Peking, därför blev jag nästan lite irriterad att man kan servera så dåliga dumlings. :o(
Skicka en kommentar