Köttälskarens bästa vän - steakhouset

Vill man äta steak är det förlovade köttlandet i väst, platsen man ska vara på. Jag minns så väl när jag, 2002 var och hälsade på en kompis bekanta utanför Washington DC. Jag var då inbiten vegetarian sen flera år och höll hårt på min konsumentpolitiska agenda (den jag tappade bort förra sommaren när jag i princip kunde tryckt i mej gåslever..) och mannen i familjen vi besökte sa till mej att "Du kommer aldrig bli en riktigt amerikan om du inte kan äta en ordentlig steak!"
Varför jag nu skulle vilja bli en riktig amerikan, förstod jag aldrig.

Anyhow, här är vi nu och min konsumentpolitiska agenda ser lite annorlunda ut - särskilt på resa är jag faktiskt väldigt glad att jag börjat äta kött. Vill inte säga att jag missade nåt tidigare, men det ger i alla fall ett nytt spektra av matkultur.

Så jag och mitt sällskap begav oss för en lunch till steakhousens Steakhouse: Peter Luger i Brooklyn.

Förärade med en guide Michelin stjärna, egen köttproduktion och 24 år i rad utsedda till New Yorks bästa steakhouse - men framförallt kända för 2 saker: sitt goda kött och sina snorkiga kypare. Det var ändå en erfarenhet att få uppleva det sistnämnda.
Vår servitör, Pete, släntrade uttråkad fram och kollade åt ett annat håll medan han undrade vad vi ville äta. När jag frågade vad "Chopped steak" som fanns på menyn, innebar höll han på att dö av leda och orkeslöshet. "Åååh... Chopped steak!" svarade han. Som att det gav mer information än jag kunde läsa mej till.

Jag såg framför mej en upphackad köttabit, som nån slags wokkött - men tänkte att är det nånstans dom fixar det så är det väl här. Så det fick det bli.
Sen gjorde jag 2 stora klavertramp till.

1) (och det här skyller jag på min, under i princip hela mitt vuxna liv, köttlösa diet) frågade vilket slags kött steak är. Hade ingen aning om att det alltid är kossa..
2) hade mage att beställa min hackade stek "Well done"

Efter det förärade Pete mej inte ens med en blick.

Men när maten kom visade det sig att även det första påståendet stämde. Det var sagolikt gott.
Chopped Steak visade sej vara pannbiff med lök, och till det fick man potatismos. Men istället för att vara malet tror jag köttet var just hackat, i aningens större bitar än brukligt. Och det gjorde otroligt mycket för både konsistens och smak. Potatismoset var väldigt ordinärt, men perfekt som smakbalans till både köttet, den söta, mjuka löken och den "creamed spinach" som vi tog som en sideorder.
Denna creamed spinach är bara den värd en stjärna. Så mjuk och god och alldeles perfekt till det salta köttet. Smör förstod man snart att det var en huvudingrediens, men i övrigt var det skitsvårt att sätta fingret på vad det var som fick den att smaka så speciellt.
Att fråga var ju inte tu tal om.

Är du i NY, gillar du kött, då är Peter Luger ett måste.
Lunchen var dessutom till ett hyfsat pris. Tror hela notan, med två biffar, dricka, kaffe och en glass till mitt sällskap, lika stor som honom själv gick på runt 30-40 dollar. Inkl. skatt och dricks.

Efteråt kan man ta en matsmältningspromenad över Williamsburgbron.

Det såg ut som ett omöjligt uppdrag. Men det gick!
(Och i botten fanns belöning i form av små små kakor.)

Peter Luger 178 Broadway, Brooklyn