I söndags gick Sara och jag till Strand (fd Street) för att testa deras nya brunch.
Vi togs emot av en buffé med kalla rätter och sallader, en liten dunkel hörna med ett par varma rätter och ett dessertbord.
Strand har satsat på ett "urban food"-koncept som säkert lät bra på spånmötet men som ger ett mycket splittrat resultat. Jag gillar när man känner att det finns en röd tråd, även om det är en buffé. Nu var det som att kocken hade varit på en jorden runt-resa och ville samla alla smaker på samma bord. Där samsades bland annat caesarsallad (USA), röd currysoppa med kokosmjölk och lax (Thailand), glasnudelsallad (Vietnam?), couscoussallad med mynta (Marocko), ciabatta (Italien), knäckebröd (Dalarna) och majskolvar (Mexiko).
Det var inget som smakade direkt dåligt, men sammantaget kändes det otillfredsställande och lätt schizofrent.
Inte blev det bättre av att det strömmade en dov ton ur högtalarna som Sara beskrev som "Det är så här jag tänker att det låter när man håller på att bli galen".
Minus också för att det saknades skyltar så att man fick gissa vad det var man tuggade i sig. Och frågade man personalen om det var kött i grytan kunde man få svaret: "Nej, det ska det nog inte vara. Kanske lite köttbuljong bara."
Lite mer tillfredsställd blev jag efter att personalen bytt "snabbt driva gästerna till vansinne-skivan" till en med glättig, och bara lätt vansinnesdrivande, julmusik.
Efter att ha svept en smoothieshot, samt tuggat i mig en halv chokladmuffins och en kanelbulle från dessertbordet hade jag trots allt åter hamnat i lätt buffékoma. Hade det inte hänt hade jag avslutat med att grädda en våffla.
(Jaa - bild kommer!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar